En iskall storm

If the sea can calm itself, so can you

Unknown

Från utåt sett skulle detta varit en panglördag. Jo såklart, från alla mina egna mått också. Men så kändes det ändå inte för mig. Hur jag än försökte och önskade det. Och istället för att använda barnens limpistol för att göra mig en tratthatt för att bära i skamvrån skriver jag ett rätt otacksamt gnäll-inlägg. Jag måste säga att ju mer jag tänkte på att försöka ignorera känslostormen inombords desto större blev uselheten. Det var ingen “power-of-the-mind” här inte. Vi kör en handuppräckning på att såna där påståenden bara är nonsens. Herrejösses, jag bestämde mig så hårt jag bara kunde, flera gånger om och det fungerade inte alls. Jag lyckades inte vända på det. Låt oss ta hela eländet från början. Shall we? 


Före soluppgång vaknade jag och hade inte för mitt liv kunnat somna om. Jag låg stilla kvar och frös, finns det någon plats på planeten där någon kan garantera att jag aldrig kommer att frysa inomhus? Nä, men jag har ett så fint hem med mer än vad jag behöver (eh, ja, ironi även om det är sant!). En mjuk yta på 160 cm som hela familjen insisterar att brottas om nätterna i ända. Kärlek, kan man säga. Att faktiskt få vakna bredvid sina “egna” människor som man älskar mest i hela vida världen. Om det vore upp till mig, ja, då skulle jag fara upp i taket med ett djungelvrål av tacksamhet när dagen gryr. Tänk er också som om någon bara poppade champagne inuti bröstkorgen och guldglittrig kolsyra sprutade ut ur bägge öron av glädje. Varje morgon, varje dag i veckan önskar jag att jag verkligen kände precis så. Och egentligen, alltså egentligen-egentligen tror jag faktiskt att jag känner så. Det är bara okontrollerade och giftiga känslor som tar över hela alltet. Efter vad som kändes som en evighet vaknade resten av familjen i sängen och jag fick dessutom plötsligt plats för att ligga på rygg en liten stund. Bara en sån sak, då var jag uppriktigt lite tacksam även som surmulen. Dagen startade med:

Albas nya favoritgrej, det är när hon frågar “vad ska jag ha på mig?” – framför MIN garderob. Det ska bara vara mina klänningar, klackar och accessoarer. Bönan sover till och med i min tjocktröja. Det är ruskigt gulligt men jag trodde ändå det skulle dröja innan hon skulle försöka ta över mina kläder. När hon tar på sig mitt säger hon belåtet “jaaaaaag är prinsessa!”. Så där har jag aldrig känt i mina kläder!? Sen skulle jag uppskatta om hon bemästrade kunskapen att vika och hänga tillbaka allt. Speciellt då jag ägnat lå-å-ng tid på att sortera varje plagg i färgordning. Det tar tydligen 0.54 sekunder att riva ut allt.

Willes favoritsyssla är att spela Dragon Quest med sin pappa. Tänk att få kliva upp på morgonen och ägna sig åt det man tycker är roligast. Att ha en pappa som nästan tycker att det är ännu roligare än han själv. Jag älskar att se dom tillsammans men om någon nu frågar, det är nog många som undrar, så kräks jag av spelets bakgrundslåt som går om och om och om igen. Jag svär på att melodin spelas högre än vad den döva grannens teveljud låter. Ni vet den grannen som dessutom bor TVÅ våningar över. Okej, jag säger bara att det är högt. Det är allt.

Vi åt frukost på Mc Donalds som en liten “utflykt” innan vi skulle åka vidare och storhandla. Ibland kan en sån sak kännas som en bra idé. Det hela slutade med att vi åt, sedan skrek jag och barnen i bilen och Filip rattade den raka vägen hem igen.

Efter att vi (jag) tjurat hemma en stund tog vi (jag) oss i kragen. Vi hyrde padel-bana och vi fyra skulle träna som aldrig förr. Nog måtte någon av oss (jag, Wille eller Alba) bli duglig på det? Filip tycks ju alltid vara en stjärna i sånt som man ska jaga en boll. Enligt mig är han nog faktiskt lite bättre än själva proffsen. Det slutade med att jag frös. För Alba lekte med vatten, så hela hon blev blöt och kall (inte en del av vanliga padelreglerna, typ ni vet prinsessan gjorde det istället för att faktiskt spela). Jag lånade henne därför min fleecetröja. Inte bara det, Alba var jättearg på Filip. För att hon försökte fuska och fick därför inte längre vara med. I och med den konsekvensen så har hennes pappa krossat alla hennes drömmar (enligt min mamma-analys av Albas reaktion… ). Till allas vetskap, i Albas mest kokande tillstånd sa hon att hon och pappa ändå är lagkamrater, men hon är ändå “scchiiit arg”. Hur kan man vara lika bestämd, som besvärlig som söt och alldeles oemotståndlig? Alba är också riktigt söt 😉

Sen, ja, sen hände det oundvikliga. Vi behövde handla. Framförallt eftersom alla mataffärer är stängda på söndagar. Och Filip har bilen alla vardagar. Vi, i denna familjen, med handen på hjärtat, älskar INTE att handla. Det gick ändå bra. Förutom att jag frös och min son påstod att han minsann inte behövde ha med sig en tröja till affären. Så han fick såklart min. 

(Pga milda köldskador tog jag inga bilder i affären!)


Väl hemma kastade vi ihop hemmagjorda pizzor. Får man skriva så när man köpt både färdig deg och tomatsås på burk som smetades ut med en sked? Men, men, åh, sen lite rödvin till det. Nu tar vi kväll här. 

Jag visste sedan kl 5 imorse, jag kände vågorna storma över mitt inre hav. Jag var bortom allt men samtidigt mitt i. Allt har lugnat sig och bara små vågor sköljer upp, sanden vid vattenbrynet värmer. Det finns ingenstans jag hellre är. Det finns inget jag älskar mer. Nä, just nu står jag bara knappt ut med detta, att skämmas över hur jag bara drog stormen över min egna lilla ö. Imorgon är en ny dag. Imorgon vill jag vara en ny mamma och fru. Imorgon vill jag inte kunna frysa för då ska jag djungeltjuta så jag spricker av tacksamhet och glädje.

Kidsen har precis lagt sig på sina rum och Filip har redan hittat något att se på ikväll. Det kanske inte är så tokigt ändå. Livet ändå…


Adios, så länge. 

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: