Let’s speak English

Some call it chaos, we call it family

Unknowm

Idag har Filip och jag spelat padel i två timmar. Först en timme lektion med vår tränare (som även tränar barnen), vi hyrde också en extra timme efteråt för att spela bara vi två. Det är riktigt, riktigt roligt. Så här sitter jag och orkar knappt röra på mig, fast egentligen borde jag städa. Jag tänkte köra ett ordentligt storstäd. Vi har nämligen haft finbesök i två veckor. Min pappa, farfar och syster Amanda. Jag vågade inte ens drömma om att få träffa alla samtidigt, tills Manda, på sitt egna lilla sätt övertalade bägge herrarna. Det har varit fint men om jag ska vara ärlig har insidan exploderat av känslor. För alla förväntningar, all förlorad tid, för kärlek, värme, besvikelse och att återbesöka ovärderliga minnen. Vi saknade verligen Joanna och inte minst farmor. Flera gånger sa min pappa “det där var din farmor upp i dagen, hon sitter här på min axel”, varpå jag svarade att han inte skulle säga så högt bland främlingar om han inte vill framstå som galen. Att påstå att man har sin bortgångna mamma sittande på axeln låter inte helt klokt men kan ändå vara bland det finaste jag hört.

Det har varit full rulle. Barnen hade lov i en vecka och fick dela Albas rum. Farfar bodde i Willes. Manda och pappa turades om att sova på madrass på golvet eller på soffan i vardagsrummet. Men, där det finns hjärterum finns det stjärterum, som man säger. Något som var himla kul med det hela var att barnen plockade upp engelska i raketfart. Att överhuvudtaget förstå brittisk engelska och försöka använda det själva, det får man ta hatten av för.

Jag var dålig på att ta bilder denna gången. Det bara inte blev så. Men här kommer några.

Man vill ju inte vara den som är den , men jag måste ju ändå säga att jag ser för *&#% ut. Men det är ändå min bild men min farfar. Vi tog denna efter att Ingrid Marie och Stefan skickade video på deras långskidsåkning. Särskilt kul när farfar valt sin festliga skjorta.

Glada gänget.

Kreativa och vackra syster.

Vi hängde vid poolen.

Och havet.

Haha, vi kunde se Amandas mjölkvita rumpa från mils avstånd.

Fredagen före lovet fick alla barn klä ut sig på skolan. Det var väldigt uppskattat.

Igår åkte de hem. Jag landar fortfarande i allt. Jag sitter och fnittrar för mig själv. Till ett otroligt dåligt skämt som farfar drog. Men vi skrattade så att vi grät. Det där minnet och känslan vill jag bära i hjärtat föralltid. Åh, låt mig aldrig glömma det.

Nä, nu måste jag försöka sätta fart.

Adios, så länge.

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: