Håll i hatten, nu blir det mycket

Oj, vad har hänt sedan sist? Såg att det senaste inlägget handlade om den sorgsna låten. Det är helt lugnt på den fronten med bägge barnen. De har kompisar, de syskonbråkar och säger att de älskar skolan. Idag ville inte Wille att skoldagen skulle ta slut. Snacka om att sånt lättar på mammahjärtat (ja, det är väl ändå ett fånigt ord, men ändå. Jag vill ju inte vara den som är den, men det ska jag tydligen ändå ofta vara. Den som är den, alltså).

Äntligen märker vi att vi har fasta rutiner i vardagen. Jag skulle ändå påstå att vi är lite spontana ibland.

Mina “fasta” rutiner under en vardagsvecka ser ut ungefär såhär:

-Måndag: lämning kl 8:45, sedan fitnessträning kl 9.00 *

-Tisdag: Just nu inget märkvärdigt utom hemmaträning (och ni vet, amdra sysslor) . Från och med 5/11 kommer jag tillsammans med Tina (Willes bästis mamma) gå på privatlektioner i spanska i 1 1/2 timmar, varje vecka.

-Onsdag: lämning och kl 9.10 yoga*

-Torsdag, lämning och kl 10.00 padelträning med Filip. Det var dock första gången idag men vi vill garanterat fortsätta varje vecka. (I min värld en dröm att få “dejt-tid” med rolig sport.)

-Fredag: lämning och kl 9.10 pilates. Jag är löjligt förtjust i lektionen! Jag som trodde att pilates inte var min grej. Framförallt är jag överlycklig över att tränaren byter ut mina vikter när han tycker att jag har det för enkelt.

Ja, jag behöver köpa en yogamatta.

* Träningarna arrangeras på skolan för mammor. Vi brukar vara mellan 7-10 stycken. Dock är jag med en grupp på 16 mammor från skolan. Så himla roligt! Det pimplas en del kaffe tillsammans efter passen.

Planen är att jag ska fortsätta jobba som gravid- och bröllopsfotograf här. Men det är en del saker som behöver ordnas. Under tiden har jag andra små projekt för mig på dagarna.

Förra veckans höjdpunkt var när jag och Filip firade vårt förlovningsdatum. Det är väl kanske inte en sån sak man firar när man får en bröllopsdag. Men, som jag brukar säga. Det ska firas så mycket det går. En dag kan livet se annorlunda ut och jag tror inte man står där och tänker “fan vad mycket vi firade i onödan”. Så vi firade med att ta solnedgångsbilder och duka upp tapas hemma. Det här med bilder. Det är många som är obekväma med att bli fotade. Det är ändå många som vill ha fina bilder på sig själva. Tiden går så fort. Jag vill fira kärlek. Slänga på ved för att hålla den vid liv genom vått och torrt. Surprise, för mig är det viktigt med bilder för att återuppleva minnen. Sen är det kul för att barnen kommer förmodligen inte komma ihåg att vi såg såhär “unga” ut. (Tio guldstjärnor till min älskade make som gick med på dessa bilder.)

Bättre att hångla än att krångla, kan man väl tycka.

Vi spenderar timmar på stranden på helgerna. Det gäller att passa på innan havet blir för kallt.

Jag försökte åka inlines utan både bromsar och hjälm. Jag lovar dyrt och heligt att jag förstår att det var en korkad idé. Ja, jag lovar även att jag förmodligen inte kommer göra om det. Vilken tur att jag stötte på min vän T som fick hålla mig i handen emellanåt.

Filip och jag har spelat kort inpå småtimmarna på balkongen.

I tisdags landade världens bästa svägerska Ingrid Marie. Som vi har längtat efter henne. Det firade vi med middag på “vårt” sushi-ställe.

Följt av fyrverkerier för att kicka igång en veckas fiesta i San Pedro.

Igår åt jag och mitt finsällskap lunch. Tryffelpasta, (!) behöver jag säga mer?

Till middag hittade jag ett recept med tofu som jag så gärna ville laga. Men det här med att hitta i matbutiker utomlands är allt annat än enkelt. Tillslut frågade vi, då skriker en kvinna till andra anställda i butiken, fast dessa stod nästan i andra ändan. Tillslut skreks det “tofu!” från anställd till anställd som ett eko. Jag och Ingrid Marie vek oss nästan av skratt. Det var så vänligt och gulligt, ja och lite galet.

Det fanns ingen tofu och jag kunde inte med att fråga efter de andra ingredienserna som jag inte hittade. Jag fick hitta på eget och som tur var hade vi ett paket tofu hemma.

Efter middagen promenerade vi knappt 100m bort för fiestan. Det ryktades om att det var en jättestor tillställning men vi hade inte kunnat föreställa oss hur stort det var. Tält på rad och många karuseller vad uppbygda. (Precis intill oss och vi har inte ens härt oväsen.)

Igår skulle det vara “barnens dag” på tivoliområdet. Både lägre priser och lägre ljudvolym lovades. Kan tala om att ljudet var bort om allt. Jag kan knappt förstå att det kunde låta SÅ högt. Och att vi inte blev döva. Barnen fullkomligt älskade allt, såklart.

Nöjd tjej, hej!

Till Albas STORA glädje vann Filip i att kasta pil mot ballonger på en vägg. Wille lyckades vinna sin alldeles egna leksak genom att få göra mål mot en snurrande “målvakt”.

Just nu står denna bönan köket och styr dagens middag. Det luktar så gott! Snart kommer Filip hem från jobbet och jag får ägna mig åt ett av livets bästa saker: äta mat

Adios, så länge.

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: