Ett alldeles för långt inlägg

These boots are made for walking

Nancy sinatra

Jag har gjort det igen. Suck!

Som en brottsling tänker jag ändå försvara det inträffade med mina förnuftslösa ursäkter. Låt oss ta det från början. Jag har gjort en klädbeställning från Mango. För ett belopp som jag kanske känner var lite väl mycket. Jag gjorde dock en väldigt noggrann online-shopping, jag klurade, kikade och gav det tid under en hel dag. Jag valde endast basplagg som jag med säkerhet vet går ihop med det som jag redan äger. Jag såg till att jag hade minst fyra olika outfits i huvudet för ett och samma plagg. Gick igenom till vilka situationer som de passar för. Det var väl inget så som jag behövde, fast jag tycker ju det, men behöver gör man väl sällan egentligen. Dessutom är det väl trendigt och klimatsmart att handla second hand och det har jag faktiskt också gjort någon gång. Tilläggas ska också att Mango har sedan länge varit den butik som har storlekar som passar mig bäst. Ja, storlekar ska väl vara samma i alla affärer, eller? Jag tror inte det dock. (Ursäkt 1)

Så, efter några misslyckade försök till att leverera paketet till vår adress valde jag att alternativet att istället hämta det i en drop-point(?), bara en kilometer bort. Vid 11-tiden plingar ett mejl som bekräftade att paketet  finns att hämta. Trots en lång lista på saker jag behöver göra under dagen bestämde jag mig för att ta en promenad dit. Just nu händer grejer, tankar och oroligheter som skakar om alla känslor. Jag kan se mig själv utifrån, jag blir bättre och bättre på att plocka upp signaler på vad som triggar olika tillstånd i mig. Vad som sätter fjuttiga små frön som ögonblickligen kan blomma upp och plötsligt stå i kraftiga lågor. Jag behöver hantera detta, för de tar över alla tankar och mitt fokus och för att överhuvudtaget vara fungerande. När jag promenade försökte jag se mig omkring i San Pedros lilla men charmiga centrum. Jag har knappt varit där och det var lättande att bara finnas till där. Titta på människor och sänka tempot för att ta in omgivningen. Utan att behöva prata med någon, utan att fånga små händer för att korsa snåriga bilvägar eller ens en tid att passa just då. Längs promenaden finns det fontäner, blommor planterade i alla tänkbara färger. Uteserveringarna var så gott som fullsatta. Jag tycker om att spanjorer använder hela kroppen när de har en konversation. Det känns välkomnade, vänligt och är förtroendeingivande att se gestikuleringar stämma överens med det lilla man kan uppfatta av språket. Små pittoreska gator bytte ut oroliga tankar mot dagdrömmande berättelser om olika spännade öden som passerar. Väl framme för att plocka upp paketet visar det sig att leveranser inte kommer förrän vid tvåsnåret, den tid som kvinnan stänger för siesta för att sedan öppna igen kl 17.00. Hon använder inte ett ord på engelska, men en annan kund översatte tillräckligt för mig att förstå. Alla är så hjälpsamma här. När man kliver in på ställen och möter blickar hos människor så ler nästan alla som en tyst hälsning. Som om bara för att man har liknande ärenden under samma tak är man tillfälliga vänner. Jag beslutar mig för att planlöst gå åt ett håll, jag ville bara vara kvar i andra tankar en liten stund till. (Ursäkt 2, för att inte gå hem och göra det jag borde göra).

Det är varmt idag, eller lagom i min värld, (24 grader) jag vet inte var jag ska bo för att få minst 35 grader, dygnet runt. Jag tänkte ändå, igen, jag har nämnt det flera gånger om, men som jag sagt till Filip, mitt upprepande verkar vara min signaturmelodi vare sig jag vill eller inte. Det är mest synd om nära och kära, inte minst förmodligen supertrist för Filip. Jag själv tröttnar ju, han måste helt enkelt fått en ängels tålamod. (Ännu en av Filips superkrafter om någon håller räkningen.) Jag trivs hittills så bra här. Förutom det som pågår runtomkring känner jag en ro som jag inte kan minnas när jag senast kände. Jag hör hemma här, jag tror hela vår lilla familj gör det. Jag kände hur tankarna blev positivare och jag var på väg att vända om för att gå hem när jag upptäckte de gigantiska reaskyltarna  (upp till 70% !) i fönstret till en skoaffär. Jag tror faktiskt någon kastade ut en osynlig krok som vevade in mig. Tanken var god, Wille önskar sig nya sandaler eftersom han avskyr (som är det nya it-ordet) de enda paret han har. Det fanns inga barnskor. Däremot fick jag självklart syn på skor som var väldigt lika ett par som jag har. De skor som jag går i dagligen, jag går kilometer även när jag ska bära hem tungt från mataffären. Jag tycker om att gå i klackar, att få känna mig fin och hållningen förbättras. När jag skulle börja femman tyckte min farmor att det var hög tid för mig att börja bära klackar, som sig bör som kvinna, enligt henne. Hur som haver gick klacken sönder häromdagen. (Det kan vara så att jag än en gång tänkte att universum var emot mig även om den tanken är superdum när det kommer till bara ett par trasiga skor). Jag hade ju faktiskt bestämt mig för att ersätta dessa med liknande (som kommer gå ihop med alla mina nya plagg). Så jag erkänner att jag redan var halvvägs. Personalen var så hjälpsamma med att hämta olika storlekar och log mot mig med hela ansiktena. Ja, som ni förstår var jag ju nästan tvungen. Men bara nästan. Här sitter jag och har dåligt samvete över att jag shoppat (igen!). Fast inte över beloppet i sig, bara över shoppingrejen. (Ursäkt 3)

Här sitter jag nu på balkongen och skriver av mig ett alldeles för långt inlägg som troligtvis ingen orkar läsa. Stackare den som gör det och inser att det var bortkastade minuter. Den som kommit hit i texten kan väl slänga in en kommentar (någon av mina 7 lojala läsare?) Jag fick feeling och ville helt enkelt skriva av mig. Försöka lätta på samvetet över att jag kanske har utvecklat ett shoppingberoende. Jag borde gjort något vettigt istället. Det fick mig dock att inse att jag måste börja med att korta ner min att-göra-lista för att enklare kunna bocka av punkterna.

För den som kikar in för att följa barnen:
– Sen i helgen har Alba längtat efter denna dagen. I  hennes klass skulle de hitta på en egen superhjälte med en superkraft som de skulle vilja vara. Alba valde en supergepard och fick ta med sig kläder för det. Kidsen får byta om efter lunchen. Hennes superkraft är att vara supersnabb för att komma fram och rädda folk. 

Ny nattningsrutin:
– Det är mycket tjat om att få se ett extra avsnitt av tecknat på kvällen. “Bara ett till, snälla, vi lovar att lägga oss direkt efteråt!”. Många kvällar blir det för sent egentligen och då vill vi att det ska vara släckt på barnens rum. Därför har de fått lyssna på sagor genom vårar mobiler. För både vi och barnen är vid det laget alldeles för trötta. Dessutom har det hittills varit besvärligt att få dem att fokusera på böcker. De distraheras av varandra, blir störda av varandras frågeställningar eller tröttnar när en andra gör det. Det här med varsitt rum är toppen. Jag läser för Wille och han har nu större tålamod och intresse för att lyssna. Jag njuter av att få egen tid, bara jag och han, även för en kort stund i vardagen. Det är spännande att prata om boken efteråt, att få höra hans tankar och känslor. Just nu är stora favoriten “Handbok för superhjältar” som han fått i födelsedagspresent av sina gudföräldrar. Jag har bett barnens faster köpa med del 2-4 när hon kommer. Det ser vi fram emot! 

Nu ska jag ta tag i listan. För morgondagens lista ska försöka sätta tider då det ska göras. Det kanske hindrar mig från att låta tiden bara rinna iväg.

Adios, så länge. 

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: