Skola, kompisar och sushi

Friends are those rare people who ask us how we are and then waits to hear the answer.

Ed cunningham

Godmorgon! Idag låter jag som en whiskey-pimplande-storrökare. För att inte tala om hostan, det låter som lungor som går sönder. Nä, det kan vara så att jag överdriver en smula. Men, jag är glad över att tempen är nere på 36 igen och jag känner mig piggare. Det är nog bara påväg bort nu. Tråkigt dock att jag missar en kaffe-date med andra mammor från barnens skola. Det kommer fler tillfällen, jag tror inte jag får några bästisar om jag hostar ner- och smittar dom det första jag gör. Eller så kanske man knyter band för livet när man delar baciller. Jag låter nog ändå bli.

Igår när jag hämtade barnen från skolan var varje steg kämpigt. Det hela blev dock lättare när barnen berättade att deras skoldag varit toppen. Wille hade gått på sin extra engelskaleltion och dessutom fått öva på att skriva lite. Hans vilja att vilja lära sig. Den där hungern är nyckeln i livet. Må han snälla behålla den egenskapen. Då kan man nästan erövra världen. Alba delade med sig om sin bästis som hade delat med sig av sitt mellanmål till henne. Gulle då, jag var så stolt när fröken berättade att hon bad Alba om lite hjälp när en svensk pojke i klassen var ledsen. Alba gick fram och frågade varför han grät, pojken svarade att han bara vill hem. Alba säger då att han får leka med henne om han vill. Det vill han inte. Men vi pratade om att det är sånt som gör en bra kompis. Att våga fråga hur någon mår och bjuda in till lek.

Wille berättade även om att vid ett tillfälle kom det in en väldigt sträng lärare. Alba arbryter med att säga att hon kanske bara är ledsen. Att hon behöver gosa med gosedjur för att bli lycklig. Wille var skeptisk men sa sedan att hon kanske hade varit gladare om hon hade fått låna Albas gosedjurstiger. Låt oss alla lösa världens problem genom barnens ögon. Mer gosedjur till folket!

Utan energi alls beslöt jag mig för att kasta i barnen i poolen och ligga i en solstol tills Filip skulle komma hem. Då kommer vår nya kompis (och granne). Min nya väninna har som sagt tre flickor, tvillingar som är födda samma år som Alba och en busig tvååring. De hade med sig en jättebytta med skuren frukt och det var ett utmärkt sätt att få barnen att öppna upp för lek. De pratat ryska, vi svenska, och alla försöker använda engelska så gott det går. Det var riktigt mysigt tills mina två blev lite för trötta. Då var det dags att kliva upp.

Jag kanske inte älskar att få ett isbitskallt barn på min mage. Fast ändå lite, det är så, så mysigt. Men kallt, fast värt det för myset. Okej, jag älskar det lite, minus kylan. “Mamma du är alltid så varm!” Ja, men om de säger så kan väl ingen motstå det.

Tanken var att få hem lite hämtmat, men det är inte alltid lätt, så vi åt istället på vårt sushiställe till allas stora glädje. (Det känns som vårt place och de har bra priser för att vara så gott.)

När man som förälder bör vara tokstolt över att barnen helst äter sashimi. Bara rå fisk liksom. Hurra för föräldrar. Men, ja, plånboken gråter lite om alla ska äta sig helt mätta på det. Men jo, jag är stolt och fortfarande hungrig. Nej, jag skojar. Det är kul, på riktigt. Nu får barnens gudfar ta med oss till Japan, vi är redo.

Vid läggdags har denna galningen bäddat sina gosedjur “perfekt” som hon säger. Hon frågade om jag tycker hon gör det bättre än jag. Jag frågade vad hon tycker om saken. Jo, minsann. Hon gör det lite bättre och jag får lov att hålla med.

Barnens har PE (physical education, gympa) två gånger i veckan. Då är detta deras outfit hela dagen. Alba har det onsdagar och torsdagar, Wille har det torsdagar och fredagar. En snabb tjej var överlycklig. Det kan vara det enda jag tycker är trist med skoluniform att flickor inte får välja shorts istället för klänning. Eller killar klänning istället för shorts ändå.

Dagens frisyr, ska man vara snabb behöver man få bort allt hår ur ansiktet. Det är sen gammalt. Det är underbart att se hennes glädje över idrott. Jag älskade det i skolan! Förutom när vi spelade basket för.. Ja, ni vet.

Jag ska hälla upp min andra kopp kaffe och redigera lite. Med en serie bakgrunden, för det är så man jobbar bäst. Sen ska jag försöka ta en promenad så jag slipper ha dåligt samvete över utebliven träning. Att försöka sova någon timme står också på tapeten. Denna elaka förkylningen är inte välkommen längre och den tycks ignorera varje vräkningsbrev.

Adios, så länge.

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: