Från Lidingö till San Pedro

A house is built of walls and beams, a home is built of love and dreams

Unknown

Ja, då sitter jag i en taxi och gråter. Det låter väl som om gråta är det enda jag gör. Jag är känslig, det är en sak som är säker. Däremot har jag fyllt min normala kvot av tårar för ett tag framöver. Men att säga hejdå har alltid varit svårt. Att behöva krama älskade vänner, dessa ungar och veta om att vi inte kan ses när vi vill, det är bara smärtsamt. Det känns fel i kroppen, som att man faktiskt inte får göra så egentligen. Jag har gjort min beskärda del av att säga hejdå till människor som jag älskar. Det blir aldrig lättare. Man vänjer sig inte. Inte ens lite. Det hjälper ändå att jag ska hem till mina (andra) barn. Man kan ju inte få allt som man säger, fast det tycker jag låter dumt. Jag vill ändå ha allt.

Jag hade ställt in mig på att jag inte skulle hinna med att umgås så mycket eftersom jag kom fram sent i fredags och jobbade hela lördagen. Men när jag kom fram fick jag lyxmiddag, vin och umgås med dom bästa. På morgonen både igår och idag fick jag gosa med barnen.

Mellan kl 11-20 fotade jag. Ett så fint brudpar med vänner och familj som skapade en sån där oförglömlig stämning med kärlek, skratt och spex.

Blev förtjust i brudparets tavlor i köket!

När jag var klar promenerade jag ner från Solliden, i höstig kvällsluft med ljudet av tjut från Gröna Lund. Det var blött överallt från dagens sporadiska regnskurar. En dimridå hängde mellan träden. Både spöklikt och förtrollande. Stockholm är vackert och Sverige är så bra på många sätt. Men när jag gick där kändes det som om det nog ändå var det bästa beslutet för oss att flytta. Jag har egentligen inte tevkat en enda gång. Spanien känns redan mer som mitt hem än vad Sverige någonsin gjort. Därför att komma fram till Marbella idag är inte bara att få vara tillsammans med min familj, men också att få komma hem.

Älskade lilla busunge (älskade Marcus också). Veronica skrev att Edde blev ledsen när jag åkte. Så får inte en bra gudmor göra! Jag borde vänt om taxin och tagit med honom. Eller iallafall sagt att jag kommer igen, bara att det dröjer.

Edgar for president!

Dante bjöd på pannkaksfrukost.

Medan jag skrev detta hann jag komma fram till Arlanda. Nu ska jag bara få med mig all packning smärtfritt.

Adios, så länge.

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: