Nattuggla eller morgonpigg

What a glorious greeting the sun gives the mountains

Klocka var ungefär 6.10 på morgonen när jag bestämde mig för att tillslut bara kliva upp. Jag har vridit, vänt mig och sovit dåligt sedan första natten vi kom till denna hotellägenheten. Jag vet inte om det är sängen eller AC’n eller alla ninjasparkar som blir utdelade under nattens alla timmar. Filip vägrar ju ligga stilla för inte gör väl barnen så mot sin stackars mamma. Jag satte mig iallafall i vanlig ordning på balkongen med en kopp kaffe, idag även med datorn för att få undan resten av jobbet som jag haft kvar. Allt som hördes var syrsor och rinnande vatten någonstans i närheten. Himlen var nattsvart och stjärnklar. Det var redan 22 grader, där satt jag ändå i min vita ulltröja. Hör och häpna, jag frös faktiskt inte, det var mest mysigt. När klockan slagit sju började mörkret sakta lätta, tillräckligt för att blotta konturerna på berget La Concha som brer sig ståtligt över palmtopparna. (Ni vet, Google, vilken grej, om man översätter bergets namn till engelska tror jag att det betyder “a shell”. Jag gillar det!) 

Ljuset klockan 7.34

Samtidigt, för den som har extra spetsiga öron i mörkret, börjde lite trafik höras. Visserligen ett dovt ljud en bit bort men när jag hörde ett halvaggressivt spanskt biltutande kändes det inte mer än rätt. Det känns som hem för mig. Därefter smög resten av omgivningen upp också med en trött husse släpandes efter en busig vovve. Fågelkvitter och dörrar som öppnas och stängs. Godmorgon, Marbella!

Jag vill ju mest skriva om allt som är bra, men det är också tufft med stora förändringar och allt vad det innebär. Att packa ihop ett hem och byta land. Idag ska jag roa kidsen, packa och städa ihop här i det tillfälliga boendet. I eftermiddag skriver vi på kontrakt (om det går vägen, man vet aldrig här) och vi får nycklar – äntligen! Jag vill komma till vårt hem, börja fylla kylen och frysen, tvätta, hänga kläder. Ja, sånt som jag inte riktigt trodde att jag skulle längta efter. Jag lär skriva om det ifall jag ångrar dessa ord. På onsdag är det möte på barnens nya skola och på torsdag börjar det på allvar – helt utan oss föräldrar. Men håll till godo, ett hönsmamma-inlägg om hela grejen med skola kommer nog upp vare sig vi vill eller inte.

Nu har jag fått sällskap av detta lilla troll och hennes “lilla” hund.

Adios, så länge

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: