Dag 3 Disney Land

Can you feel the love tonigt

Lejonkungen

Den 24:e var det tredje och sista besöket på Disneyparkerna och då såg vi till att verkligen fokusera på dom två största önskemålen. Willes dröm var att åka “Crush’s Coaster”. Vi undvek den de andra dagarna eftersom Alba saknade några centimeter och kön var nästan 2 timmar lång hela dagarna. På den kunde vi inte heller använda våra fastpass. Vi började morgonen med frukost, sedan sprang vi. Jag och Wille köade till attraktionen i ungefär 75 minuter. Alba och Filip passade på att åka två andra under tiden. Tänk att min bästis Maria sa att “Crush’s Coaster” är mysig. Och det trodde jag på, haha. Det är den inte. Den snurrar och snurrar och snurra, när vi klev av sa Wille till Filip att “mamma ska nog kräkas lite”. Wille var dock jättenöjd och tyckte det var värt att vänta. Det var såklart huvudsaken.

Sen var det dags för mig och Alba att slänga i oss lunch för att sedan köa till att äntligen, äntligen få träffa Peter Pan. Filip och Wille passade på att åka berg-och-dalbana igen.

Glass efter lunch, såklart!

Döskalle-klippan där Kapten Krok binder fast Tigerlilja och Peter Pan och gänget räddar henne.

Jag filmade en liten intervju med Alba när vi precis satt oss i kön som vi skulle vänta i (ungefär 30 minuter), i stekande sol, så så skönt. Vi klagar inte på värmen, inte ens barnen. Det har vi gjort bra. Mitt i allt skriker Alba rakt ut, “kolla, Kapten Krok!” Hon kunde inte förstå att han vågade vistas där när Peter Pan snart skulle komma. Än mindre varför människor köade för att krama den elaka i karaktären. Hon smög närmare för att skälla på honom, “pottfisk!” ropade hon med stort mod.

Ni kan nog föreställa er denna bönans lycka. Hon kunde knappt prata efteråt. Jag är så imponerad och tacksam över att Peter Pan och Wendy tog några minuter för att kort prata med varje barn. Alba fick berätta vad hon heter, ålder och var hon kommer ifrån. Och när hennes livs kärlek tyckte att hon har dom största, vackraste brunast ögon han hade sett så visste hon nog inte vart hon skulle göra av sig själv. Nöjd tjej, nöjd Wille. Check! Därefter sprang vi för att se den omtalade Lejonkungen-teatern. Det var så vackert att jag grät en skvätt. Dansare, akrobater och sångare, alla så begåvade. Jag älskade dessutom scenkläderna.

Efter föreställningen var det utcheckning och dags för att köra vidare till nästa äventyr. Jag och Filip sa nästan i kör att här, nu räcker det nog med så mycket folk. Just då höll jag på att bli petat i ögat av en kvinna som pekade, promenerade och tittade inte framåt. Ja, jag kände mig verkligen klar med folk dessutom vill jag ha kvar bägge mina ögon. Stoppet efteråt laddade våra batterier.

Adios, så länge!

Published by sandramro

From Sweden - Malta - Sweden - Spain. Final destination for a long time is hopefully Spain. Följ vårt äventyr med flytt och vardagsliv i Marbella, Spanien.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: